Läser en recension i Hallands nyheter av den nyutkomna boken ”Skriet från kärnfamiljen”, en bok som enligt recensenten ”sätter fingret på känsliga relationsfrågor”. Här drivs tesen att jämställdheten ger pappor en bättre relation till barnen, mammor mer tid för sig själva, barnen en djupare relation till pappan och dessutom två vuxna förebilder för hur man kan leva rättvist.
Men att leva jämställt, och på så sätt klara av att få ihop livspusslet, ställer krav på alla vuxna i familjen. I boken menar man också att det vanligaste svaret, på hur det kommer sig att arbetsfördelningen när det gäller hem och barn är så traditionellt könsbunden, är ”Det bara blev så”. Det är enkelt att falla in i stereotypa könsroller, men inte särskilt hälsosamt. Eller vad tror ni?
/Sofia Jarl
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar